Jag har funderat på det där med högstatus och varför är det så viktigt.
Folk ska hela tiden tävla mot varandra om vem som har störst bil, dyraste tv, flottaste hem, vem som åker på längst semster, o.s.v.
Varför ska vi svenskar hela tiden tävla mot varandra eller mot de som gar det bättre? Den svenska avundsjukan är ful som stryk.
Min granne har en finare bil än vad jag har, det är väl trevligt och ett bevis för han att han har lyckats i livet? Nej, då ska vi ha en likadan bil som grannen! Kosta vad det kosta vill. Varför kan man inte bara glädjas åt andra.
Man bör leva efter sina tillgångar. Det är iallafall ett motto som jag har. Om jag inte har råd att köpa den där plattan jag vill ha just nu, så får jag vänta och spara tills jag har råd med den. Och om min granne köpt den före mig så är jag glad för honom/henne.
Jag förstår inte varför det där med status är så viktigt. Är det värt att belåna allt man äger och har bara för att få ett finare hem än sin granne? I min värld är de som har högst status de med flest lån. Köp efter förstånd! Köp efter inkomst!
Jag skulle aldrig ta ett lån bara för att ha snyggare tv än min granne, för den som är satt i skuld är inte fri.
Det var lite av måndagens tankar.
Ha en bra kväll så hörs vi.
På återsende
/Carolina
Pingat hos Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om status, ekonomi, pengar, lån, avundsjuka.
Relaterade inlägg:
Etiketter: avundsjuka, Ekonomi, lån, pengar, status
[...] Läs blogginlägget: Dårkonsument [...]