Statusjakten tar sig allt mera groteska former i Ankdamen (läs Sverige). Ingen ska vara förmer än någon annan. Jakten är stenhård och hänsynslös. Speciellt när det gäller barnen. Vissa märkescyklar är bara ett måste för ens barn. Det har ingen betydelse om pappan och mamman har höga positioner i samhället eller har ett vanligt arbete. Det förväntas att barnen ska ha samma höga status på sina prylar. Ve den som inte hänger med i denna dårarnas karnival.
Klädeskod. Låg som hög ska ha vissa märken som tror att de ger dom hög status. Men de blir bara slavar under trycket. Dom som inte har råd får nöja sig med kopior och be en stilla bön att detta bedrägeri inte upptäcks.
Vi på Old Eagle har också en klädeskod. Våra kläder säger att vi är rebeller som inte accepterar förtryckarsamhället. Vi ställer oss utanför denna ankdam som är vårt fosterland. De som skulle vara våra representanter vare sig det gäller facket eller politiken är bara hänsynslösa strebar som bara ser till egna förmåner.
Hur många av dessa individer tror ni skulle klara av ett normalt arbete? Men att sko sig på oss arma medborgare är de duktiga på. Då har fantasin inga gränser. Om de är på vänster- eller högerskalan har ingen som helst betydelse, de är alla lika bra kolsupare. Jag hatar dom.
Christer
Pingat hos Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om status, kläder. klass, mode.
